Norge
100 mil från Kristianstad, på slingriga bergsvägar och genom djupa tunnlar, gick färden mot Åndalsnes.
Isfjorden, som ligger invid, är mest känd för att den innehåller mer fisk än Hammarsjön. Detta lät jävligt lockande.
Därför sitter jag nu och skriver i en campingstuga vid Isfjordens strand, efter att ha varit vaken i över ett och ett halvt dygn.
Efter den långa bilfärden införskaffades nyckel till campingstugan, och båten sjösattes.
Direkt drog jag tre olika fiskarter på tre nedsläpp vid bryggan, med samma spö och samma tackel som jag använder i min gärsjakt. Detta visar med stor tydlighet att det är Hammarsjön det är fel på, inte mig.
Berggylta som Gärs-substitut
När båten äntligen rullade ut på Isfjordens böljor, upptäcte vi att det blåste en del. Verkligheten var inte speciellt nära de 4 sekundmeter som SMHI utlovat, när kulingbyar på uppemot 20 sekundmeter attackerade oss.
Det enda som åtstakoms var att jag av misstag slog mitt eget personbästa på glyskolja, vilken enligt Olle är "Havets mest patetiska fisk". Den satt på en sillhäckla ovanför den tunga pilken, jag märkte inte ens att jag hade fisk förrän den flög in i båten tillsammans med häcklan. Ärofullt.
En relaterad observation gjordes när glysan dog i agnbaljan. Gapet och ögonen spärrades upp och förvreds i ett tyst avgrundsvrål. Vid närmare undersökning framkom det att övriga två glysor i baljan valt att gå hädan på samma sätt.
Vad i helvete? Dör alla glysor så här? Är alla glysor ödesbestämda att plågas i helvetet vid sin hädangång? Jag tänker anta det från och med nu.
På grund av blåsten fick vi söka nödhamn i Åndalsnes och rida ut stormen vid gästbryggan. Efter några misslyckade försök till mete, bestämde jag mig för att binda fast en lina i en nedåtriktad undervattenskamera och agna med räka. Drönaren döptes till "Marulk Mark I" och fyllde sin funktion utmärkt, förutom att det inte fanns någon fisk. Bilden som kom upp i TV-monitorn visade en räka digla över en förorenad undervattensöken. Hmm.
En timmes experimenterande med att sova och fiska samtidigt resulterade endast i en ilsken sjöstjärna, men nu började vinden mojna och det gick nästan att få till acceptabla drifter. Dags att fiska gråsej!
Det dröjde inte länge innan jag stod med en fet spöböj och slogs med en urstark fisk. "Glöm Hammarsjögärsarna! Glöm bryggmetet! This is where it's fucking at!", tänkte jag medan jag krokade ombord gråsejen, som visade sig väga 4,7 kilo.
Några kilossejar till, och sedan avfärd tillbaka till basecamp lagom till regnet kom.
Ska man tro SMHI, är det bara i dag och i morgon förmiddag som ska ha pissväder. Resten av veckan ska bli fin. Då jävlar!
Kommentarer
Trackback
