Efter att ha slitit röven av mig på jobbet i två veckor, fann jag äntligen en ledig stund. Beväpnad med en Tom Clancy-bok och en mineralvattenflaska, satte jag mig på balkongen för att avnjuta boken.
Jag hade inte hunnit läsa tre sidor, innan jag fick ett SMS från Lars. Han ville fiska gärs.
Gärs! Jag hade nästan lyckats förtränga denna förargliga fisks existens. Den omedelbara och oväntade påminnelsen om hammarsjöns gärsar fick mitt hjärta att börja slå okontrollerat. Ansiktet färgades i en benvit nyans, mineralvattenflaskan i min vänstra hand kramades till oigenkännelighet och jag började blöda näsblod.
Gärsarna... JÄVLAR!
Jag skickade ett snabbt meddelande tillbaka, jag var rustad för strid.
Exakt klockan 17:30 svängde jag inom Hammarslund och plockade upp Lars. Han hade riggat för gäddfiske. Ha! Dumheter. Gäddor är äckliga, slemmiga och biter av ens linor. Ingen sund människa vill få en gädda på kroken.
Trots detta begav vi oss ner till Långa Bengtas. Det första stället var dött, så när som enorma mängder löjor som ständigt vakade i ytan. Lars kastade sitt vasskyddade drag i alla riktningar, men förgäves.
Vi flyttade oss till uddens yttersta spets, där mitt flöte omedelbart drogs under ytan. Jag gjorde ett mothugg, och insåg att jag hade fast fisk!
Jag kände direkt att det inte var en abborre. Det här kändes tyngre, vilket innebar att gärs också var ute ur ekvationen. Fan!
FAAAAAN!
Det var en äcklig jävla mört. Slemmig och jävlig.
Ungefär samtidigt som jag krokade av mörten, syntes en blixt i fjärran. En stund senare hördes ett muller.
Lars påpekade att det var en dålig idé att fiska när det åskade. Jag hävdade att de flesta som blir träffade av blixten överlever, och att Lars var en fegis.
Ingen vill ju bli kallad fegis, vi fortsatte fisket.
Sen började det regna. Bara några droppar först, vilket var uthärdligt, men vädret utvecklades snabbt till en vertikal tsunami.
Vi kom överrens om att det här var bullshit, varpå vi lämnade udden och åkte hem.
BULLSHIT!
Det var en gång en man från Murmansk
Han var varken svensk eller dansk
Han var ryss, med allt vad det innebar
Mannen drack en liter vodka, men var ännu inte klar
Ryssen begav sig mot hamnen, vars fartyg lastade olja
Det bekom honom föga, ty hans namn var Kolja
Arbetslös som han var, såg han fartygen lossa
Gigantiska stålskrov, täckta av rost och mossa
I fyllan beslöt han sig för att ta sitt liv
Han steg ut på piren med självsäkra kliv
Nu gäller det, nu är det dags
Livet slutar, döden tar vid
Tomheten väntar, klockan klämtar, den stora tomheten inleds strax
Men livet självt överges ej utan strid
Ett steg ner i havet, så är allting slut
För drunknade sjömän skjuts det salut
Men för Kolja kommer inget att skjutas
Inte ens om hamnkaptenen mutas
Stackars Kolja kommer ingen att sörja
Inte ens hans mor, hon kommer inte ens att börja
Kolja beslöt att livet är en värdefull sak ändå
Det måste även hans mamma förstå
"Det är dags att ta tag i mitt liv!"
Koljas gjädje var plötsligt massiv
Han dansade runt på kajen i ett spontant lyckorus
"Jag ska betala tillbaka till banken och köpa mitt hus!"
Han hoppade högt och smekte sin skepparkrans
I yran tappade han dock sin balans
Han föll ner för kajen, men räddades av en stege av plåt
I det mörka vattnet låg en marulk i försåt
När Kolja försökte klättra tillbaka upp på kajen
Bestämde sig marulken för att imitera "Hajen"
Stackars Kolja kom aldrig hem till sin mor
Han blev för evigt fast i marulkens klor
Kolja mötte döden i en nordrysk hamn
Inför den Atlantiska ubåtsflottiljen, i marulkens kalla famn...
