Crille vs Fisk

 

Skit i det då.

 

Dags att visa Hammarsjön vem som är boss. Den gäckande gärsen skulle upp i dag.

Efter att ha bottenmetat i ungefär tre minuter ute på Långa Bengtas, bestämde jag mig för att ge upp och tackla om till flötmete. Lars körde vidare på bottenmetet. Snart stod vi båda två och drog småabborre för glatta livet. De glupska små asen anföll energiskt våra maskar, varefter de drogs upp och slängdes tillbaka. Fel fiskart!

Lars drog upp en liten mört, till gagn för ingen.

Vi bestämde oss för att byta ställe, till uddens spets.

 

Abborrarna fortsatte oavbrutet sin terror, huggandes ibland bara ett par decimeter från land. De 500 kronorna jag lagt på fiskekortet kändes väldigt fjärran, då jag stod och krokade av 30-grams abborrar.

 

Plötsligt skrek Lars till. Han stod med en pytteliten fisk hängande från linan. Han hade tagit en snorgärs.

Jag skrek högt av vrede och intensifierade mitt fiske, samtidigt som Lars skrattade och drog upp en löja.

Nu stod det 4-1 till honom i fiskarter. Bestämd att öka sin artledning ytterligare, tacklade han om till gäddmete med den otursamma löjan som agn.

 

En timme senare hade jag dragit ytterligare ett antal patetiska abborrar, och Lars hade förlorat sin löja i ett bottennapp. Vi började bli hungriga, men innan vi lämnade denna gudsförgätna platsen beslöt vi oss för att göra ett sista försök vid ångbåtsbryggan.

 

Vid ångbåtsbryggan satt redan ett stort antal fiskare, fiskande efter allt utom gärs. Vi hittade en ledig plats, inredd med färdiga spöhållare, sittplatser och även en taffligt byggd observationspost uppe i ett träd.

Någon tar sitt sutarmete seriöst! En sutare skulle ju inte sitta fel, då jag saknar även denna arten i listan.

Efter en stunds fiske var något stort uppe och granskade flötet, troligtvis en sutare. Det var svårt att se i det grumliga vattnet. Masken var den inte intresserad av.

Ytterligare en patetisk abborre senare, gav vi oss av. Gärsen kom undan den här gången, men jag ska ta den om det så krävs dynamit.