Brutus
Jag fick ett SMS från Lars. Han har fångat en gärs vid Ekenabben.
Men jag är inte bitter.
Rädsla och avsky på Långa Bengtas Udde
Ett nytt försök gjordes på Långa Bengtas i dag - Gärsjäveln skulle upp! Beväpnade med flötmete och mask, påbörjades det aggressiva power-fisket.
Vattennivån hade höjts en aning sedan sist, vilket innebar mer klafsande. Lars hade varit förutseende nog att ta med kängor.
En timme senare hade ingen av oss fått ett skit, förutom på skorna. En nödplan upprättades - omlokalisering till sutarstället från förra gången.
Inte för att vi trodde att fisket skulle bli bättre, men det är mer skyddat från vinden, som nu började blåsa rejält.
Här är det lä. Tittar man noga på bilden kan man se flötet, totalt opåverkat av yttre faktorer såsom vind eller fisk.
En kolossalt ospännande halvtimme förflöt, under vilken vi diskuterade helgens kamikaze-attack mot den lokala fiskebutiken. ( http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/article1893984/Dodsolycka-pa-Langebro.html ) Min teori var att en karpfiskare varit inne i butiken, sett att de sålde filéknivar och därefter blivit så arg att han utförde ett självmordsdåd. När jag var mitt inne i ett djupt resonemang om rabiata karpfiskande miljöpartister och dåliga uppväxtförhållanden, försvann mitt flöte.
En tystnad sänkte sig genast. Jag tog spöet, räknade tyst till tre och gjorde ett brutalt mothugg. Fast fisk!
En hård kamp mellan man och fisk tog vid, där jag till slut stod som segrare. Vad är det? Kan det vara en gärs?
Jävlar!
Abborren returnerades med besked. Kort därefter fick Lars en likadan, eller möjligtvis samma fisk som högg en gång till bara för att spä på mina mörka tankar. Den ondskefulla fisken returnerades än en gång, skrattandes sitt gälla abborrskratt.
Ytterligare en resultatlös halvtimme senare gav vi upp och körde hemåt. Det utvecklas ju till en jävligt bra fiskeblogg det här.
Nästa gång tar vi med oss en låda "överraskning".
Rond 2 - Två män och en gärs
Vädret var i alla fall bättre i dag. Vinden låg rätt, vilket innebar lä från udden. Jag och Lars hade stämt träff på eftermiddagen. Jag skickade även ett SMS till en tredje person och frågade om han skulle hänga på, svaret lät inte vänta på sig.
Skit i det då.
Dags att visa Hammarsjön vem som är boss. Den gäckande gärsen skulle upp i dag.
Efter att ha bottenmetat i ungefär tre minuter ute på Långa Bengtas, bestämde jag mig för att ge upp och tackla om till flötmete. Lars körde vidare på bottenmetet. Snart stod vi båda två och drog småabborre för glatta livet. De glupska små asen anföll energiskt våra maskar, varefter de drogs upp och slängdes tillbaka. Fel fiskart!
Lars drog upp en liten mört, till gagn för ingen.
Vi bestämde oss för att byta ställe, till uddens spets.
Abborrarna fortsatte oavbrutet sin terror, huggandes ibland bara ett par decimeter från land. De 500 kronorna jag lagt på fiskekortet kändes väldigt fjärran, då jag stod och krokade av 30-grams abborrar.
Plötsligt skrek Lars till. Han stod med en pytteliten fisk hängande från linan. Han hade tagit en snorgärs.
Jag skrek högt av vrede och intensifierade mitt fiske, samtidigt som Lars skrattade och drog upp en löja.
Nu stod det 4-1 till honom i fiskarter. Bestämd att öka sin artledning ytterligare, tacklade han om till gäddmete med den otursamma löjan som agn.
En timme senare hade jag dragit ytterligare ett antal patetiska abborrar, och Lars hade förlorat sin löja i ett bottennapp. Vi började bli hungriga, men innan vi lämnade denna gudsförgätna platsen beslöt vi oss för att göra ett sista försök vid ångbåtsbryggan.
Vid ångbåtsbryggan satt redan ett stort antal fiskare, fiskande efter allt utom gärs. Vi hittade en ledig plats, inredd med färdiga spöhållare, sittplatser och även en taffligt byggd observationspost uppe i ett träd.
Någon tar sitt sutarmete seriöst! En sutare skulle ju inte sitta fel, då jag saknar även denna arten i listan.
Efter en stunds fiske var något stort uppe och granskade flötet, troligtvis en sutare. Det var svårt att se i det grumliga vattnet. Masken var den inte intresserad av.
Ytterligare en patetisk abborre senare, gav vi oss av. Gärsen kom undan den här gången, men jag ska ta den om det så krävs dynamit.
Prolog - Ett kapitalt misslyckande
Första fisketuren gick åt helvete, inte en fena. Min guide, Lars, hade påstått att det fanns snorgärs att fånga här, en art som varken förgyllt min artlista eller stekpanna tidigare. Jag ville ha en gärs.
Bottenmete från Långa Bengtas Udde är tydligen inte att rekommendera. Kallt, blåsigt och jävligt var det också.
All fisk lyste med sin frånvaro. Finns det ens fisk i Hammarsjön? En liten död abborre låg och guppade vid stenarna i strandkanten. Patetiskt.
Det hjälpte inte att omlokalisera till ångbåtsbryggan. En massa obehagligt bös på botten gjorde bottenmetet både tråkigt och äckligt.
Vi gav upp för dagen, samtidigt som jag svor att fånga en gärs om det så är det sista jag gör. Bitter och hämdlysten stegade jag in på Fiskeknuten och investerade i ett paket gärskrokar och ett årsfiskekort.
Nu jävlar!
Då var det dags!
Nu jävlar!
